Silent all these years
Jag lever. Fortfarande.
men inte mycket blir skrivet.
Har några inlägg halvskrivna, ytterligare några i huvudet men inget är färdigställt. Någonstans på vägen förlorar jag intresset. Det som under dagar varit det enda som nött mitt sinne känns plötsligt inte längre aktuellt. Orden ser meningslösa ut och för varje ny bokstav som läggs till texten, förlorar den sakta sit värde.
Det känns som vore det år sedan jag skrev sist, eller om det var dagar? Tid spelar mig inte någon roll.
för min egen skull måste jag komma ur detta som jag hamnat i. Göra saker, slutföra saker. Skriva, arbeta, laga mat, städa...
För helt olikt kvicksand, måste jag kämpa för att bryta mig loss från den sirap jag ställt mig i.
men inte mycket blir skrivet.
Har några inlägg halvskrivna, ytterligare några i huvudet men inget är färdigställt. Någonstans på vägen förlorar jag intresset. Det som under dagar varit det enda som nött mitt sinne känns plötsligt inte längre aktuellt. Orden ser meningslösa ut och för varje ny bokstav som läggs till texten, förlorar den sakta sit värde.
Det känns som vore det år sedan jag skrev sist, eller om det var dagar? Tid spelar mig inte någon roll.
för min egen skull måste jag komma ur detta som jag hamnat i. Göra saker, slutföra saker. Skriva, arbeta, laga mat, städa...
För helt olikt kvicksand, måste jag kämpa för att bryta mig loss från den sirap jag ställt mig i.
