små, små saker


Det är de små sakerna som är jobbigast. Det är inte det att den idée jag hade inte fungerade, jag behöver bara gå runt det lilla bekymret. Det som är tungt att bära är hur nedslagen man bli av en till synes så obetydlig motgång. Kan inte jobba, så ritplattan åkte fram. Att den sedan inte heller fungerade spädde bara på det hela...

Nånting blev det i slutändan. Inte vad jag borde ägna mig åt, men att rita håller mig sysselsatt, och mörkret på en musarms avstånd....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0