memento
att det ska vara så jävla svårt att komma ihåg vad jag svalde för 30 sekunder sedan? I synnerhet när det gäller sånt man verkligen borde hålla koll på? typ stora blågröna piller?
en på morgonen -> vanlig dag.
ingen på morgonen -> svårt att uppskatta verkligheten.
två på morgonen -> svårt att hålla sig kvar i verkligheten.
idag har jag hållit hårt i pennan.
en på morgonen -> vanlig dag.två på morgonen -> svårt att hålla sig kvar i verkligheten.
idag har jag hållit hårt i pennan.
för mina tankar har jag inget grepp om.
akvatisk
Vattenfärg är inte mitt rätta element. På riktigt eller eller i övrigt.
Inte ens när jag fuskar med förlaga.
än är det långt kvar innan jag ens förstår verktygen, men det blev på ett sätt ändå bättre än vad jag trodde.
hoppas du inte misstycker.
kråktrasa
Snart släpper jag taget
slutar kämpa för att hålla mig kvar
ty av allt det jag jag en gång slagits för
är det enda som återstår jag
släppa taget
slappna av
låta mig svepas med
en kråktrasa i en stormvind
ensam i färg
början på en illustration till nedanstående, men musovan som jag är så ville det sig inte. Det skulle ha varit mer, en bakgrund, en kontext, men nu bidde det bara en tumme.
en fyrkantig tumme.
vem vill rädda ett liv?
ghosts
Jag hör skratten, men kan inte se deras ansikten
Som spöken i min maskin.
farbenlos
Jag vet att färgerna fanns där när jag tog bilden. Doft av nymoget hallon, klarrosa bänk som längtar efter parbesittande.
det känns så långt borta nu.
clenched
små, små saker
Det är de små sakerna som är jobbigast. Det är inte det att den idée jag hade inte fungerade, jag behöver bara gå runt det lilla bekymret. Det som är tungt att bära är hur nedslagen man bli av en till synes så obetydlig motgång. Kan inte jobba, så ritplattan åkte fram. Att den sedan inte heller fungerade spädde bara på det hela...
Nånting blev det i slutändan. Inte vad jag borde ägna mig åt, men att rita håller mig sysselsatt, och mörkret på en musarms avstånd....
no title
