achromatic

Tashmira säger snälla saker om vad jag skriver.
Som svar på en kedjebrevsutmärkelse nämde hon några av de bloggar hon själv läser, och skrev:

"Achromatic - Naken, utlämnande och så välskriven. Uppdateras inte så ofta, men biter sig fast. "

Fina ord som värmer lite en kall decembernatt som denna, även om jag ler lite snett över ordet 'välskriven'. Medan jag älskar språkets oändliga variation och faschineras över hur en ack så liten ändring kan ge orden en ny mening, har jag aldrig riktigt fått det att gå min väg. Det känns ständigt som om något saknas, något utöver stavningskontroll och en vanlig hederlig genomläsning alltså. Men det hör till min natur att aldrig vara nöjd med vad jag presterar.

Men ändå, trots att jag påbörjade detta mest för min egen skull så finner jag en viss tröst i att veta att någon uppskattar det jag gör, ett sällskap som tar sig tid att lyssna och delta i en liten del av mitt liv. Tashmira själv har en helt annan karaktär på sin blog. Med uppdateringar ibland flera gånger samma dag, till stor del om vad som händer i stunden, brukar innehållet tunnas ut för de flesta, men Tash håller mig ändå kvar. Enstaka inlägg handlar om vardagens triviala saker som att hinna med träningen, bilebekymmer, katter och jordgubbsmössor, men  mellan inläggen står att läsa historien om två människor som, inte helt självklart, tagit stegen först mot samboende och nu kanske ett giftemål. Där finns snedsteg, oro och impulsköp av leksaker, liksom lyckan över utprovande av bröllopskläder. Och framförallt de självinsikter som allt detta ger.

En annan vars liv jag noga följer är Galatheas. En av de vackraste människor jag träffat, från hjärtat och ut. Hennes tankar, oro, rädsla och omtänksamhet ryms alla på hennes sida, och jag väntar på varje ny uppdatering även om många gör ont att läsa. Orden dansar ljudlöst och vasst, likt knivar i mörkret, för att stundtals tända till och lysa med bländande sken. En melankolisk poesi om en själs jakt efter styrkan att kasta oket från sina axlar. utelämnande och ärligt.

Det finns även andra jag läser ibland som Soraya som imponerar med sitt engagemang, sin kunskap och sitt varma skratt, eller den serietecknande Malins liv för hennes kontrasterande livssyn, men de är mer av tidsfördriv.
 De är inte viktiga för mig som Gallis eller Tash.

Medan jag inte varit så intresserad av bloggar tidigare, finns nu två som jag följer. Kanske finns plats för någon mer senare, men det får framtiden utvisa. Kvantiteten är inte lika viktig som kvaliteten.