achromatic

Egentiligen var achromatic tänkt att vara min llla hemlighet. En sida där jag kan tömma ut mina allra jobbigaste tankar utan rädsla för vad andra ska tycka. Således beslutade att inte låta någon jag känner få veta något om detta. Ibland får man bita sig i tungan för att inte försäga sig. Plötsligt sliter sig några ord om hur blogg.se fungerar, möjligheten att ändra i mallar. "Men hur vet du det? Har du en blogg där?" "-Nae... jag bara... ehum... en kompis som... eh...". Så byter man raskt ämne för att slippa avslöjas. Jag vill inte behöva ta andras känslor och oro i betraktelse när jag skriver här utan bara skriva för mig själv. Skulle någon sedan råka trilla förbi och läsa lite, kanske finna något av värde här så skulle väl det kunna vara något av en bonus. Det  var tanken i alla fall.

Men statistikdjävulen satte snabbt klorna i mig. Snabbt blev jag beroende av blogg.se:s besöksräknar funktion, och kort därpå lade jag in ytterligare en räknare som samlar ännu mera information. "Bara på skoj skull", försökte jag säga till mig själv. Men jag vill se besökarantalet öka. Jag vill att andra ska läsa och uppskatta det jag skriver. Jag vill få förstående kommentarer och länkar till mina ord och jag vill få min bekräftelse! Bekräftelse i form av ständigt stigande besökarsiffror. Och det blir det ju inte om man håller sig hemlig.

Så nu lurar jag mig själv att jag genom att avslöja min existens för några få, utvalda, som jag inte riskerar behöva förklara mig inför. Jag lurar mig själv att jag egentligen inte berättar för någon, så länge det inte är någon jag träffat. Och jag bedrar mig själv genom att uppmuntra mantrat att jag inte bryr mig om hur många som läser här, jag skriver ju bara för min egen skull, Right?

Men jag kanske bara ska skaka av mig mina motsägelsefulla känslor över mitt bloggande här, acceptera att jag har ett behov att synas, uppskattas bli klappad på huvudet och få höra hur duktig och bra jag är. Låta mig få fortsätta berätta om mitt bloggande för de utvalda, och samtidigt försöka sätta mitt eget värde på andra sätt än en web-räknare. Jag ska tillåta mig vara motsägelsefull, utan att känna skuld.


så säg hur duktig jag är. ge mig kakor och klapp på huvudet.
trots att jag försöker låtsas att jag inte bryr mig när bekräftelserna uteblir.