På anställningsintervju
- "Så, hur ser du på din framtida karriär, var befinner du dig om fem år?"
Hur svarar man på en sådan fråga? Alla råd som ges handlar om att man ska hålla sig ärlig, men optimistisk, framhäva sina starka sidor och presentera eventuella svagheter som väl konbtrollerade och obetydliga. Men vad gör man när man redan gett upp? Hur får man en positiv vinkel, när den enda framtidsplanen man har kvar är att få dö någorlunda snart, någorlunda smärtfritt?
Än så länge ljuger jag dem rakt i ansiktet.
Det är lättast så, för oss alla.
De flesta ljuger och kör med välformulerat och förväntat ordbajseri. Det är så det är.
Men vad är det för framtidsplan du har? Snacka om att göra sin tillvaro än mer meningslös! Men för den som redan finner allting meningslöst faller väl alla motargument och försök till uppmuntran som falskklingande plattityder? Jag vet inte vad jag kan säga, vet inte vad jag kan skriva för att ge dig lite ljus, lite hopp, lite ... liv!
Känner bara att jag blir lite ledsen i ögat för din skull, drar en virtuell hand genom ditt hår och kramar dig hårt. Håll ut!
